Jag gick genom korridorenn i torsdags och mötte dina kompisar.

Helt utan att tänka mig för så letade mina ögon efter att få se skymten av dig. Jag tittade och tittade men såg dig ingenstans. "Undra vart han är då?" tänkte jag för mig själv.

Sen slog det mig. Såklart stod du inte där. Hur skulle du kunnat göra det? Det är faktiskt en ren omöjlighet.

Varför plågar min hjärna mig med minnen och bilder från förr?
Jag kan se dig fast överallt fast du inte är där. Jag kan titta efter dig när jag är ut och röker. Jag tittar efter dig när jag är i Bäsna. Du är inte där.

Jag kan se en kille på långt håll som påminner om din gångstil eller har en liknande stil och så tänker jag att det är du.

Det är inte du. Jag kommer aldrig någonsin kunna stöta-på dig eller ännu mindre prata med dig. Smärtan kommer aldrig försvinna.

Lyssnar på Paradise City och tårarna vägrar sluta rinna.

Jag ser det hela i detaljer på näthinnan.

Dina vänner som bär på kistan.

Kistan med malmö redhawks-flaggan på.

Kistan där du låg.

Så overkligt men samtidigt så verkligt.

Din familj, dina vänner.
Alla var där för att ta farväl av dig.

Sid, vi kommer aldrig glömma dig.

Tack för alla skratt.

Det känns tungt när tanken slår mig.

Tanken att du faktiskt inte kommer komma tillbaka någonsin.

Aldrig någonsin kommer jag kunna säga förlåt för att vi tappat kontakten.

Aldrig aldrig aldrig. Förlåt, Sid.

De säger ju att om man önskar någonting fruktansvärt mycket så kommer det slå in. Jag tror inte på sånt längre, för du har lämnat oss och kommer aldrig mer tillbaka.

POOS.

Biljetten ligger nu i min plånbok och är mer än redo att användas!

6 dagar älsklingen, sen är jag hos dig igen. Du får min jord att snurra.

Har vart in på din helgon och skrivit ett litet dagboks-inlägg ;>

Hade prov i psykosocialt arbete idag och det kändes inte som om det gick helt åt helvete i alla fall. Det är alltid något, och jag skrev ändå 5½ sida.

G kan Göran gott ge mig tycker jag allt. Önsketankar, ohja!

BUM är coolast och har laddat hem The Offspring - You Gonna Go Far, Kid .
Det är tur att man gör ett sådant bra intryck på sina lärare.

[Btw så borde jag vinna sm i att måla av folk. Amen.]

Hoppas att min nunna har det förjävla bra i Marocko och att du är brun som en pepparkaka när du kommer tillbaka och har levern i behåll.

Köp cigg om de är billiga och ge till mig i studentpresent. Wooosh.

Våren är i alla fall här och jag hoppas att den är här för att stanna.

Eller, den får stanna tills det är dags att byta till sommar. Fuck snö.

.. Och tror min lärare på fullaste allvar att jag ska vara med på idrotten och BADA imorgon så tror han alldeles helt åt helvete fel.

Får ont magen bara jag tänker på det. Not good.

POOS.

Idag när jag kom till skolan så slängde jag av mig jackan och ställde mig med Pontus, Lillan, Maja och de andra i korridoren innan det nationella provet.

Helt plötsligt så slänger Lillan ur sig kommentaren "Men gud Josse, vad smal du ser ut!"  Aw, tack gumman. Det var precis vad jag behövde höra. <3

Mamma sa också att jag blivit smal och fin i kroppen.

Kanske har jag kommit en bit på vägen i alla fall?

Två sjuksystrar har vart hit och kollat på min knöl under blåmärket.
Det är inget farligt, utan någonslags blod-grej som svällt upp. Om den blir större tycker de att jag ska ta bort den, men inte annars.

De kommer hit igen nästa vecka och tittar på den. Då slipper man tänka på det mer.

Idag är det precis en vecka tills jag är hos min Pys igen.
Det känns verkligen hur bra som helst och jag längtar som bara tusan! <3

Jag ska beställa biljett imorgon på den långa rasten.

"Jag älskar dig Josse mer än någonting på denna jord. Du är mitt allt. Tack för att du finns" Min baby är bäst, helt enkelt.

POOS.