Andetag varma mot min kind.

Du ligger alldeles tätt, tätt intill och jag kan inte låta bli att se på dig.

Du är verkligen den vackraste jag sett. Jag älskar att vakna upp innan du hunnit göra det. Ligga och bara titta på dig. Söta små ryckningar i läppen har jag upptäckt att du får ibland också. Håret som står åt alla håll och en kropp så len.

Jag älskar allt hos dig och jag gör allt för att det alltid ska vara du och jag.

Alltid. Jag vill alltid vara din. Bara din och ingen annans.

Du och jag mot allt och alla.

Jag vill dela mitt liv tillsammans med dig. Framtiden - den år våran.

Jonas Hansson, tack för att du finns. <3

POOS.

Jag tänker på dig som alltid fanns där men som nu är borta - kanske för all evighet.

Varför gick det så här långt?

Vi skulle fortsätta vara vänner - men nu är all vår vänskap slut.

Vi kanske inte kan vara bara vänner? Jag saknar dig ibland. Inte på det sättet, men vi hade något väldigt speciellt.

"Jag finns alltid här för dig. Du betyder mest. Jag älskar dig fortfarande"

Ännu en gång skulle min tillit till människor dö ut.

Du försvann ut ur mitt liv. Du försvann.

Du försvann för att sedan komma för att få en del.

Jag vet precis vad jag skulle gett dig då - ingenting alls.

Du fanns där under så många år och stöttade mig, fast jag ibland betedde mig som en jävla idiot. Du också, för den delen.

Även om vi hade våra konflikter så behövde vi varandra. På ett eller annat sätt.

Jag kan påstå att du räddade mitt liv. Jag kan påstå att du var den första människan som såg mig för den jag är. Allt bra har en baksida. Så även du.

   När du gjorde klart för mig att det inte fanns mer - ingenting alls.

Att det inte fanns något "vi" och att det roliga fått sitt slut blev jag inte chockad, men snarare var det mesten blandning av lättnad och besvikelse.

Det var skönt med ett riktigt slut samtidigt som min själ praktikt taget skrek av smärta. Smärta och självhat. Vem skulle stötta mig nu när jag gång på gång föll handlöst? Vad fanns kvar utom självförrakt? - ingenting alls.

Jag vill ringa och fråga hur det är med dig - människan som fick mig att se ljust på livet. Men samtidigt har vi båda gått åt varsitt håll och fortsatt, var och en för sig. Jag skulle aldrig ens se oss som "vi" igen. Det skulle aldrig kunna bli så, och det är jag glad över. Jag vill inte ha något "vi". Det vill inte du heller. Jag vill ha "vänskap" och ingenting mer - Ingenting alls.

D, om du läser detta så kan du alltid höra av dig om du känner för det.

Du har mina nummer så det är bara att langa ett sms. Jag vågar inte själv.

Vill inte störa. Vi behöver inte bli bästa vänner och umgås mycket, men det är synd att slänga bort så många år av vänskap - på - ingenting alls.

POOS.