Äntligen är jag här. Nästan tolv timmar på buss med en snubbe vars lår praktiskt taget tryckte upp mig mot rutan. Yes, jag älskar't - not.

Tänk er själva.. Först sitter big mamas okände bror och mosar dig, svettas som aldrig förr (eller vad vet jag, men han var b l ö t , okej?) plus att du får sjukt ont i ryggen och vill praktiskt bara sjunka genom jorden och att dessa timmar ska gå foooort. (vilket de såklart inte gjorde.)

DÅ händer det.. Snubben framför tar ner sätet praktiskt taget I MITT FUCKING knä och sover samt mjällar ner hela mig. Då trodde jag allt slutet var nära vill jag lova! Först mosad från höger sida in i mönstret och sen även framifrån. Kände mig som en jävla fisk på M.. Ni vet, sådana där i tomatsås som dessutom GaL käkade på buller 07? Skitsamma. Äckilgt ialla fall.

Fick kramp i hjärnan ett tag och att få kliva av bussen rätt in i babys armar var fucking underbart! Känna hans doft och närhet igen. Vi är en.

Ska kolla på film på 6:an ikväll och bara ta det lungt.

Jag vill alltid ha det så här. <3

POOS.