Vaknade i natt av att jag grät. Jag hade en sådan verklig dröm.

Jag drömde att alla som betyder någonting för mig dog och att jag inte kunde göra någonting för att hindra det. Alla bara försvann. En efter en.

Alla hängde i ett träd. Ni vet, ett sådant där fint träd. Tjockt, högt och med stora vackra grenar som sträcker sig mot himlen.

Det var höst och alla träden omkring var fulla med löv i olika nyanser. Solen lyste. Mitt i all skönhet var ni där, iträdet.

Ångest. Panik. Hat. Övergivenhet. Saknad. Oförståelse.

Vad gjorde ni för att förtjäna detta - och inte jag?

   Jag vaknade i panik, knuffade bort Jonas men ångrade mig lika fort när jag insåg vad jag gjort och kramade honom - han levde. Allt var en dröm.

Jag hatar drömmar som är verkliga, för jag trodde alltid förr att drömmar hade ett budskap.

POOS.

OBIE saknar sin CANDY.

Jag saknar dig mer än vad som egentligen är tillåtet men jag har aldrig följt regler innan, så varför skulle jag börja med det nu?

Jag behöver våra rökstunder på balkongen. Jag behöver våra djupa samtal om livet. Jag behöver sitta på bryggan tillsammans med dig och underbart folk och supa som fan. Jag behöver dig.

Det känns som om vi på något sätt glidit ifrån varandra. Samtidigt så vet jag att det inte är så. Du är en av de få som jag litar på och som aldrig skulle lämna mig. Du betyder så mycket för mig.

Vänskap genom allt. <3

Jag lovar och svär att jag ska göra allt för att kunna åka till dig så snart som möjligt.

- I'm just a teenage dirtbag baby -

POOS.

Om jag hade en kniv just nu så skulle jag sprätta upp min mage och slita ur allt bös därinne.

Jag har kramper värre än på mycket länge och jag har ont. Förbannat ont.

Fick det helt från ingenstans igår men det gick över en stund på dagen där, men sen kom det tillbaka på kvällen. Yeah, det lär väl gå över snart.

Nu, till en jävligt irriterande sak som jag måste få ur mig, och jag skiter fullständigt i om du eller någon annan tar åt sig.

Varför försöker man förstöra mellan två personer som är lyckliga för första gången på lång tid? Varför vill man förstöra deras kärlek? Varför lägger man sig i någon annans förhållande?

Jag är inte helt dum i huvudet och var det några som snackade skit så var det ni. Brudar som viskar och tittar med äcklande blickar. Ni tror att man inte förstår. Jag förstår precis vad problemet är, men det är inte mitt fel.

Jag vill inte ha något bråk, men är det någonting med mitt och Jonas förhållande som stör er så förbannat mycket så kan ni komma och säg det till oss, istället för att spela intresserade, viska osv.

Han är min, jag är hans. Jag vill inte ha någon annan på denna jord.

Jag älskar honom över allt annat och jag gör allt för honom.

Han är ljuset i mitt liv och anledningen till att andas. Vi två är en.

Jag ska flytta hit till sommaren. Vi ska gifta oss och vi ska ha barn.

Finns det något av detta som stör er så säg det rätt ut istället, okej?

POOS.

Andetag varma mot min kind.

Du ligger alldeles tätt, tätt intill och jag kan inte låta bli att se på dig.

Du är verkligen den vackraste jag sett. Jag älskar att vakna upp innan du hunnit göra det. Ligga och bara titta på dig. Söta små ryckningar i läppen har jag upptäckt att du får ibland också. Håret som står åt alla håll och en kropp så len.

Jag älskar allt hos dig och jag gör allt för att det alltid ska vara du och jag.

Alltid. Jag vill alltid vara din. Bara din och ingen annans.

Du och jag mot allt och alla.

Jag vill dela mitt liv tillsammans med dig. Framtiden - den år våran.

Jonas Hansson, tack för att du finns. <3

POOS.

Jag tänker på dig som alltid fanns där men som nu är borta - kanske för all evighet.

Varför gick det så här långt?

Vi skulle fortsätta vara vänner - men nu är all vår vänskap slut.

Vi kanske inte kan vara bara vänner? Jag saknar dig ibland. Inte på det sättet, men vi hade något väldigt speciellt.

"Jag finns alltid här för dig. Du betyder mest. Jag älskar dig fortfarande"

Ännu en gång skulle min tillit till människor dö ut.

Du försvann ut ur mitt liv. Du försvann.

Du försvann för att sedan komma för att få en del.

Jag vet precis vad jag skulle gett dig då - ingenting alls.

Du fanns där under så många år och stöttade mig, fast jag ibland betedde mig som en jävla idiot. Du också, för den delen.

Även om vi hade våra konflikter så behövde vi varandra. På ett eller annat sätt.

Jag kan påstå att du räddade mitt liv. Jag kan påstå att du var den första människan som såg mig för den jag är. Allt bra har en baksida. Så även du.

   När du gjorde klart för mig att det inte fanns mer - ingenting alls.

Att det inte fanns något "vi" och att det roliga fått sitt slut blev jag inte chockad, men snarare var det mesten blandning av lättnad och besvikelse.

Det var skönt med ett riktigt slut samtidigt som min själ praktikt taget skrek av smärta. Smärta och självhat. Vem skulle stötta mig nu när jag gång på gång föll handlöst? Vad fanns kvar utom självförrakt? - ingenting alls.

Jag vill ringa och fråga hur det är med dig - människan som fick mig att se ljust på livet. Men samtidigt har vi båda gått åt varsitt håll och fortsatt, var och en för sig. Jag skulle aldrig ens se oss som "vi" igen. Det skulle aldrig kunna bli så, och det är jag glad över. Jag vill inte ha något "vi". Det vill inte du heller. Jag vill ha "vänskap" och ingenting mer - Ingenting alls.

D, om du läser detta så kan du alltid höra av dig om du känner för det.

Du har mina nummer så det är bara att langa ett sms. Jag vågar inte själv.

Vill inte störa. Vi behöver inte bli bästa vänner och umgås mycket, men det är synd att slänga bort så många år av vänskap - på - ingenting alls.

POOS.

Jag drömmer om dig. Jag drömmer om dig ganska ofta faktiskt.

Det är aldrig samma dröm, utan snarare väldigt varierande.

Vi kan göra allt från att röka och repa till att slåss och gå på festival.

Jag tänker på att det är fel.

Fel att du inte finns här längre. Fel att du inte såg någon annan utväg. Fel att du mådde dåligt. Fel att en mor och syster förlorade något så värdefullt som en son och bror. Fel att du inte fick fylla 19. Fel att du aldrig fick ta studenten. Fel att du aldrig fick starta en helt egen liten familj. Fel att vi aldrig hann se Blink 182. Fel att jag aldrig kommer kunna be om ursäkt.

Samtidigt så är jag glad för din skull. Det var ditt eget val och ingen annans. Du ville och vågade. Du gjorde alltid som du själv ville och sket i andra.Eller ÄR/GÖR kanske jag ska skriva? För mig lever du fortfarande.

Jag vet att du inte kommer tillbaka, men att du finns med oss i alla fall.

Att du finns någonstans tillsammans med din pappa där ni tar igen all förlorad tid. Det gör mig varm inombords.

Vart du än är, så vill jag att du ska veta att jag saknar dig och att jag alltid kommer göra det. Att jag ångrar att jag inte hann säga förlåt, för det gör jag och att vi kommer ses snart igen. Tack för allt.

POOS.

Äntligen är jag här. Nästan tolv timmar på buss med en snubbe vars lår praktiskt taget tryckte upp mig mot rutan. Yes, jag älskar't - not.

Tänk er själva.. Först sitter big mamas okände bror och mosar dig, svettas som aldrig förr (eller vad vet jag, men han var b l ö t , okej?) plus att du får sjukt ont i ryggen och vill praktiskt bara sjunka genom jorden och att dessa timmar ska gå foooort. (vilket de såklart inte gjorde.)

DÅ händer det.. Snubben framför tar ner sätet praktiskt taget I MITT FUCKING knä och sover samt mjällar ner hela mig. Då trodde jag allt slutet var nära vill jag lova! Först mosad från höger sida in i mönstret och sen även framifrån. Kände mig som en jävla fisk på M.. Ni vet, sådana där i tomatsås som dessutom GaL käkade på buller 07? Skitsamma. Äckilgt ialla fall.

Fick kramp i hjärnan ett tag och att få kliva av bussen rätt in i babys armar var fucking underbart! Känna hans doft och närhet igen. Vi är en.

Ska kolla på film på 6:an ikväll och bara ta det lungt.

Jag vill alltid ha det så här. <3

POOS.

.. Nej, inte alkoholpåverkad (om det ändå hade vart såpass..)

Min dag i skolan kommer däremot vara helt full med grejer att göra.

08.35 har jag utvecklingsamtal med Göran.

09.00 ska jag jobba med Maja och göra klart allt innan vår BUP-redovisning.

10.15 har vi första lektionen och då har jag religionsprov på Islam.

11.50 ska jag ha Reggio Emilia-redovisning. (som jag förövrigt sitter och stressar efter information just i detta nu.)

14.00 har jag möte med SYV och då ska han få hjälpa mig att söka skolor. (Jag kommer förhoppningsvis slippa litterär gestaltning då. WOHO!)

Sååådär.. då vet alla hur min morgondag ser ut.

Någon som möjligtvis inte känner för att byta?

Bellman ska jag också passa på att träffa när hon ändå är i Dalarna. Nice!
Får se om det blir imorgon eller på tisdag.

Pys, nu är det inte alltför lång tid tills vi ses igen.

Jag älskar dig mest av allt pojken min. <3

POOS.