Den här veckan har varit som en berg -och dalbana.

Jag har varit och handlat med Angie på Väla i typ fyra timmar då jag handlade två tröjor, två bh:ar, duschcreme, salvor, fototidning osv.

Dessutom så var jag, Baby och Patrik till Lund på nån outlet och baby betalade keps, jeans och skor till mig  i försenad julklapp.(bilder kommer)

Okej, nu tänker alla som inte känner mig så bra att "WOOOW, ofta hon handlar?! Och kläder dessutom!!"

Min tanke med det hela var mer "Shit, inte en enda liten skymt av ångest eller hjärtklappning under hela dessa dagarna! Jag kanske har botat skiten själv!"

Jag var glad åt det i ungefär tjugofyra timmar.

Tills igår, närmare bestämt, då jag skulle hem från jobbet.

Först pratade jag med Beck-Hans och bad henne komma till stan och chilla men det kunde hon inte, så vi snackade och jag fick skingrade tankarna och rökte cigg på cigg.

Sen ringde jag Patrik och frågade om han kunde komma och underhålla mig innan baby skulle komma och hämta mig, och det kunde han. Han skulle duscha och äta först.

Den stunden som jag väntade på honom satt jag på en bänk, lyssnade på musik på högsta volym och skakade som en pundare som inte fått dagens dos. Stirrade rakt fram och kände den där känslan som jag fått så många gånger innan. Ni som vart med om det kanske känt det på samma sätt. Det är jag som sitter här, men ändå inte. Jag ser mig ur andras ögon.

Det började i höger ben men spred sig snabbt i hela kroppen. Skakandet.

Jag såg i ögonvrån på henne. Kvinnan på bänken bredvid. Som hon sneglade med jämna mellanrum åt mitt håll med bekymrad, och nästan lite sorg i blicken. Hon trodde nog inte att jag var riktigt klok samtidigt som jag tror hon tänkte "stackars lilla flicka. Så ung men så borta i drogdimmorna redan". Jag ville bara förklara att det var för allas blickar. För att jag är äcklig. För att alla är så mycket bättre. Inte för droger. Jag hatar droger.

När Patrik ringde mig igen så var det som om allt släppte, även om skakningarna var kvar. "Jag fryser som fan". HA, alla går på det.

Jag käkade en snabbis på donken, Patrik sympati-drack en coke och sen kom baby och hämtade mig. Jag ville bara hem.

Jag vet att det låter som om jag är helt dum i huvudet.

Om jag skulle få bestämma så skulle det som jag kallar "social-fobi" vara som bortblåst. Men knappast. Tack till Beck-Hans och Patrik som hjälpte mig utan att ens veta om att jag behövde det.

Nu ska jag äta frukost, gå med hunden och sedan städa.

POOS.

Det känns som om det var nyss som jag satte min första fot innanför väggarna

till Dalhemsvägen 82b.

Jag har älskat jobbet från dag ett och nu känns det verkligen surt att på torsdag - då så är det slut på det roliga. Jag förstår inte att jag ens har fastnat för att jobba med sånt här. För jag, jag skulle bannemej plugga, bli socionom, hjälpa ungdomar blablabla..

Nu skulle jag göra VAD SOM HELST för att få stanna kvar med världens trevligaste arbetspolare och framförallt dessa härliga tjejer! Det är ett intressant, roligt och framför allt lärorikt arbete. Ah. Livet är bra orättvist.

Men man får helt enkelt inte deppa ihop för det här lilla.

Det kommer fler chanser framöver. Jag får helt enkelt besöka arbetsförmedlingen för första gången, ta ett körkort, träna, spela bas, fota och umgås med älsklingen i februari. Kanske släpa mig upp till Dalarna när man ändå är ledig, vad vet jag?
Den som lever får se.

Nu är det jag och vovve som ska ut och gå i det kalla vädret.

POOS.

Sitter och kikar runt på lite teleobjektiv som ska införskaffas innan våren.

Det är inte billigt men kommer underlätta en hel del!

Sen blir det filter, blixt och ett macro när jag har pengarna över.

Inte lätt att vara fattig, och särskilt inte när jag antagligen måste

kolla upp mina fucking eksem som är.. ja, fulare än någonsin.

Salvorna är inte det billigaste direkt, men måste man så måste man.

Ska även börja äta kosttillskott och annat tjafs.

Hur ska jag ha råd med att åka till Stockholm och se 30 seconds när jag inte ens har råd att handla alla dessa vitaminer och allt klet för flera tusen?
Det suger. BIG TIME. Jag behöver sååå vinna på lotto.

Nu kommer baby hem. Vi ska på apoteket. Sen ska jag jobba. Hejdå pengar.

beck-hans, jag saknar dig också vännen <3

ring om vi ska hitt på någe.. men jag jobbar typ dygnet runt. Känns det som ialla

fall. Tur man trivs ;>

POOS.

Från och med idag är jag ledig fem dagar framåt.

Det är det längsta jag kommer ha vart ledig på..

ärligt talat vet jag inte när jag var ledig så länge senast!

Jag kommer inte ens ihåg vad jag brukade göra när jag inte jobbade.

Låter lite tragiskt, men det är så sant. Jag älskar mitt jobb och trivs så sjukt bra där. Jag ber till de högre makterna att de ringer och frågar om jag inte kan hoppa in för någon som blivit sjuk innan nästa gång det står på schemat att jag ska jobba. Ja, jag skulle lätt kunna bli arbetsnarkoman med ett sånt kul jobb, big time!

På min lediga tid nu framöver ska jag

- spela bas (händer typ aldrig trots att det är så kul och får mig på bra humör)

- fota (sjukt kul att lära sig nya inställningar osv.)

- plugga körkortsteori (yey, mitt nya nickname är "pluggis" av Jonas. Men å andra sidan har den mannen ALDRIG någonsin i hela sitt liv läst en hel bok..)

- promenera med vovven (hej då julgodis! Men dock inte när det snöar eller är pisskallt. I hate it.)

Helensi & GaL, ni made my day igår, suckers! HAHAHAH

Nej, tillbaka till verkligheten.

POOS.