Ett inre, skrikande kaos.

Ett kaos fullt med ärrade sår.
Sår som aldrig fick läka.

Tiden skulle kanske läkt flera av dom, men du gav det inte en chans.
Du hade inte den tiden.

Du hade bestämt dig.
Det fanns ingen genväg, inget annat slut.

Du valde det själv.
Du avslutade det.

Du gick din egen väg, som alltid.

Du var så stark men samtidigt så svag.

Paradise City - sen var du borta.

Jag vill inte att det ska vara så.

 Kom tillbaka, snälla?

Coke, cheeseburgare, skämt, cigaretter, musik, djupa samtal, Sid & PUSSY..

Det kommer aldrig mer vara så.

Tack för alla stunder tillsammans med dig vännen.

Jag kommer aldrig glömma dig.

POOS.

"God morgon älskling

Hoppas du nannat gott och drömt sött.
Ville bara säga hur mycket jag älskar dig och att du betyder så sjukt mycket för mig, Det enda jag är riktigt säker på här i livet är att jag älskar dig över allt annat och vill spendera resten av mitt liv tillsammans med dig.

Du är mitt allt. Du är mina andetag. Du är min syn.

Du är det enda jag tänker på om dagarna.

Det är du som ger mig kraft.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig Josefin.

Tack för att du finns och för din underbara kärlek /Din Jonas

/Vi mot allt, LOVA) puss puss"

Kan ni förstå hur mycket jag älskar denna människa?
Vilken annan skulle lämna sådana här söta lappar innan han går till jobbet?

Jag vill dela mitt liv tillsammans med dig Jonas. Du är mitt allt.

Du finns på min näthinna 24/7. Du är anledningen till att leva.

Tack för att du finns älsklingen min.

BabyPOOS & BabyPys föralltid. Jag lovar.

27 februari 2009 är den bästa dagen i mitt liv.

Jag är så käär.

POOS.