Jag kan inte ens förklara vilka kramper jag haft i magen idag!

Åt helvete med fucking laktos.

Fick i mig mjölk idag och sen var det kört.

Jag fick lägga mig i ett rum på golvet och krampa. Pontus såg nästan rädd ut ett tag och jag trodde jag var nära döden. Min babyPys ringde mig och då kändes det bättre <3.

Jag har fortfarande ont i magen men jag krampar ialla fall inte längre. Jag hatar det.

Någonting jag däremot absolut inte hatar är att min älskling kommer imorgon natt! Lycka till max. Du finns i varje andetag.

GaL är väl inte lyckligast om jag dissar henne imorgon och skippar Dia Psalma.. Får se hur det blir och sådär.. f'låt ._.

Nu ska jag dammsuga mitt rum, plocka ihop och glo på Prison Break!

Fuck you all and good night!

POOS.

POOS.

Jag fick upp ögonen idag angåeende min relation till mat.

Var på studiebesök på en ÄS- klinik i Mora idag och nu förstår jag.

Min relation till mat är inte vad man kallar "normal".

Jag har en jättesjuk syn på den. Den äcklar mig.

Jag är stolt över mig själv när jag inte äter på två dagar, eller när jag ätit högst en gång under dagen.

Jag känner mig stolt när kroppen skriker efter näring.

Jag kräks ibland upp min mat för att jag får ångest. En skrikande ångest som säger att jag är äcklig, ful, tjock, värdelös.. att jag inte är värd att äta.

  Samtidigt måste ni förstå att jag faktiskt sett det själv och att jag tänker ändra på mig.. eller jag vill ialla fall. Bara man har viljan kan man bestiga berg.

Det finns vissa speciella människor i mitt liv som förklarat för mig att jag är fin och vacker som jag är. Skönhet kommer inifrån.

Jag ska göra någonting åt detta. Man kan inte leva med ångest så fort man äter. Hetsa i sig alldeles för mycket och sedan gråta, skrika och kräkas.

Det är inte något som helst "normalt".

J a g  s k a  f ö r s ö k a  g ö r a   e n  f ö r ä n d r i n g .

POOS.

Jag vill verkligen inte åka hem och lämna min BabyPys ._.

Har precis skrivit ett litet "avskedsbrev" som jag hoppas att han ser när han kommer hem senare under dagen. På fredag eller lördag kommer min krockskadade superhjälte hem till mig. Även en kort tid kan kännas som en hel evighet.
Sitter och luktar på outlaw-tröjan och funderar på att låna med den hem, för den luktar Pys. Ska packa ihop mina grejer och kanske få i mig någonting att äta, men det tror jag knappast.

   Just nu vill jag glo på Prisonbreak, softa i mina skitiga mjukisbyxor och räkna timmarna tills jag hör hur du kommer uppför trappen.

Jag vill ha dig i mina armar igen. Jag vill känna din hud mot min. Jag vill förklara för dig hur mycket du betyder för mig. Du betyder allt.

Dagens erkännande: Jag gråter, just i detta nu. Stora floder för att vara mer specifik men det har jag all rätt till.

POOS.

Lycka är att vakna upp bredvid dig, se dig andas tungt och le i sömnen.

Lycka är att då krypa närmare och känna din hud mot min.

Lycka är att ta första morgonciggen med dig.

Lycka är att veta att just då är det bara tio timmar tills vi ses igen.

Lycka är att höra ditt klampande i trappen och veta att du kommit hem.

Lycka är att se dig glad och skratta.

Lycka är att få höra alla de vackra och förtrollande orden.

Lycka är att mysa med dig och känna sig uppskattad för den man är.

Lycka är att få krypa upp i din varma, tygga famn.

Lycka är att titta på hur vacker du är, när du inte är medveten om att jag tittar.

Lycka är att kittla dig lite löst i sidan och sedan kyssa dig i pannan.

Lycka är att få lägga sig på kvällen och ha dig nära igen.

Lycka är att få somna tätt intill dig.

Lycka är att jag då vet att när jag vaknar så är du fortfarande kvar.

Det som gör mig lyckligast av allt är att våran kärlek är ömsesidig och att jag kan lita på dig. Att du har samma mål för livet och att du finns där för mig. Jag vill dela mitt liv med dig, förevigt. Med dig är jag hel.

"Jag älskar dig, verkligen. Du är det underbaraste som finns i mitt liv och jag vill dela det med dig. Du är den första tjejen som jag känner att jag skulle kunna leva med, skaffa barn med och till och med gifta mig med.

Du är mitt allt, Baby POOS. Du och jag förevigt.. det vet du väl?" - Pys

POOS.

Solen glimtar fram mellan gardinerna och gör små avtryck mot väggen.

Jag följer det med mina ögon.

Jag har ingen som helst aning om vad klockan är, och egentligen spelar det ingen roll.

I rummet är det lite kyligt så jag kryper närmare intill dig.

Min kropp fylls av trygghet.

Din kropp utstrålar värme och är mjuk, så mjuk.

Bredvid mig ligger den vackraste pojke jag sett i mitt liv.

Du andas djupt och ibland kan man se skymtar av små leenden på dina läppar.

Jag ler tillbaka åt ditt söta ansikte.

Hur kunde någon skapa en sådan perfekt människa?

Du fortsätter andas tunga andetag medan jag pillar dig i håret.

Jag kryper ännu närmare.

Våra ansikten är bara små, små milimeter ifrån varandra och jag känner värmen från din mun fläkta mot mitt ansikte.

Jag pussar dig lätt på pannan, ser på dig en sista gång innan jag också faller handlöst in i drömmarnas land.

j a g  v i l l  a l l t i d  h a  d e t  s å  h ä r .

27 februari 2009

POOS.

Nu är det fred.

Mamma ringde igår och fick reda på att jag inte var hos pappa 30 mil bort, utan snarare 70 mil bort, och dessutom hos en kille.

Hur tror ni att hon tog det? WOSH.

Hon blev helt galen och hotade med att jag kunde flytta till pappa, ( vilket jag fått höra typ hela mitt liv så fort vi bråkat om någonting)  hon skrek och dampade loss totalt.

Jag ville sluta fred med henne och se om hon lugnat ner sig en smula, så jag ringde upp henne nyss och som jag trodde så löste sig allt.

(okej, jag medger att jag kan förstå henne också, ja.)

Hon ville att jag skulle sköta skolan och så tyckte hon att jag skulle ta med Pys hem till Dalarna. Är det inga störe krav så är jag nöjd.

Min lilla Skit-Märta saknar mig också. Jag vet inte huuur många "kom-hem-Josse-vi-saknar-dig-dig-så-mycket"- sms jag fått under de här fyra dagarna från folk. Jag saknar er allihop också. <3

Ruffsigt hår. Busiga blå-gröna ögon. Ett leende man kan döda för. Ett skratt som smittar. En underbar personlighet. det finaste utseendet. charm som får alla att smälta - du har verkligen allt, hjärtat.

POOS.

"Fröken bäst är hos sin prins i Skåne & är nog den gladaste flickan som kan gå i ett par skor."

Jag snubblade. Jag föll. Jag ramlade. BANG. Jag är fast.

Jag är så jävla kär som jag bara kan bli i den mest underbara människan på denna jord. Du kommer från ingenstans och förgyller mitt liv.

Du får mig att vilja leva igen, på riktigt.

Du är han, han som har alla egenskaper jag tycker om.

Du är han som jag alltid vill vara med, vad som än händer.

Du är den ende pojke jag vill somna med på kvällen och du är den ende pojken jag vill vakna upp med på morgonen.

Jonas, du är mitt allt.

min älskade, krockskadade superhjälte <3´

.. ja. jag är så förbannat kär.

"Du är den underbaraste flickan som existerar på denna jord. PUSS /Din Pys"

POOS.