Jag vill verkligen inte åka hem och lämna min BabyPys ._.

Har precis skrivit ett litet "avskedsbrev" som jag hoppas att han ser när han kommer hem senare under dagen. På fredag eller lördag kommer min krockskadade superhjälte hem till mig. Även en kort tid kan kännas som en hel evighet.
Sitter och luktar på outlaw-tröjan och funderar på att låna med den hem, för den luktar Pys. Ska packa ihop mina grejer och kanske få i mig någonting att äta, men det tror jag knappast.

   Just nu vill jag glo på Prisonbreak, softa i mina skitiga mjukisbyxor och räkna timmarna tills jag hör hur du kommer uppför trappen.

Jag vill ha dig i mina armar igen. Jag vill känna din hud mot min. Jag vill förklara för dig hur mycket du betyder för mig. Du betyder allt.

Dagens erkännande: Jag gråter, just i detta nu. Stora floder för att vara mer specifik men det har jag all rätt till.

POOS.