Solen glimtar fram mellan gardinerna och gör små avtryck mot väggen.

Jag följer det med mina ögon.

Jag har ingen som helst aning om vad klockan är, och egentligen spelar det ingen roll.

I rummet är det lite kyligt så jag kryper närmare intill dig.

Min kropp fylls av trygghet.

Din kropp utstrålar värme och är mjuk, så mjuk.

Bredvid mig ligger den vackraste pojke jag sett i mitt liv.

Du andas djupt och ibland kan man se skymtar av små leenden på dina läppar.

Jag ler tillbaka åt ditt söta ansikte.

Hur kunde någon skapa en sådan perfekt människa?

Du fortsätter andas tunga andetag medan jag pillar dig i håret.

Jag kryper ännu närmare.

Våra ansikten är bara små, små milimeter ifrån varandra och jag känner värmen från din mun fläkta mot mitt ansikte.

Jag pussar dig lätt på pannan, ser på dig en sista gång innan jag också faller handlöst in i drömmarnas land.

j a g  v i l l  a l l t i d  h a  d e t  s å  h ä r .

27 februari 2009

POOS.