Ett inre, skrikande kaos.

Ett kaos fullt med ärrade sår.
Sår som aldrig fick läka.

Tiden skulle kanske läkt flera av dom, men du gav det inte en chans.
Du hade inte den tiden.

Du hade bestämt dig.
Det fanns ingen genväg, inget annat slut.

Du valde det själv.
Du avslutade det.

Du gick din egen väg, som alltid.

Du var så stark men samtidigt så svag.

Paradise City - sen var du borta.

Jag vill inte att det ska vara så.

 Kom tillbaka, snälla?

Coke, cheeseburgare, skämt, cigaretter, musik, djupa samtal, Sid & PUSSY..

Det kommer aldrig mer vara så.

Tack för alla stunder tillsammans med dig vännen.

Jag kommer aldrig glömma dig.

POOS.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det slut med bloggande - även i den här bloggen. Jag har införskaffat mig en riktig dagbok där jag kan skriva precis VAD SOM HELST utan att såra andra. Eller skriva för att få ur all ångest. Vill inte att alla ska behöva tycka synd om mig. Fö...

K a o s . Så jävla mycket kaos.   Å n g e s t . Så jävla mycket ångest.   S j ä l v h a t . Så jävla mycket självhat.     ...

Bio tillsammans med min Pys ikväll är det som är bokat. Jag tror att filmen kommer vara riktigt, riktigt bra. Ska bli skönt att göra någonting med honom. Bara han och jag. Gjorde mina första köttbullar någonsin idag. Var tydligen okej trots att...

Sådär, då är det bestämt att det blir söndag- fredag. Beställt biljetter och pratat med Pysen. Trotsallt så jobbar han hela veckorna ialla fall så det blir inte så mycket tid som försvinner. LuLu blev ialla fall riktigt glad. Jag har pratat med b...

Då var det bestämt att det bär av till Dalarna på söndag :DJag vet precis vilken separationsångest jag kommer ha, för den här gången är det ju inte 1½ dag som när jag var tillS Stockholm, utan kanske 5-6 dagar. Jag kommer längta ihjäl mig :(  M...