Lillebror - min andre hälft.
Det finns absolut ingen annan på denna jord som någonsin kommer kunna ta din alldeles speciella plats i mitt hjärta. Du har alltid funnits där för mig, trötstat mig, gråtit tillsammans med mig, bråkat med mig, diskuterat, promenerat osv. Du fanns där när alla andra tog avstånd.
Jag är stolt över att kunna säga att just du är min bror.
Du är en stark människa som alltid gjort det du velat och brunnit för.
Du kommer bli stor.
Och i mina ögon är du den största stjärnan på himmelen.
Tack för att du finns Johan.

POOS.

Nu börjar det se mer eller mindre klart ut här.
Har fått allt på plats mer eller mindre och det ser faktiskt riktigt bra ut!
Som pricken över i:et så målade baby tv-borden svarta så det passar ihop med min hylla, data-bordet och tv-bänken.

Det är så bra att vi har samma smak när det gäller hur vi vill ha det.
Svart, svart och åter svart. Nej, men.. ja. Fint helt enkelt.
Du och jag prinsen min. <3

POOS.

Jag älskar folk och deras anonyma kommentarer.
Jag älskar ännu mer att man kan kolla upp ip-nummer.

Och så bor man från och med i Skåne då. Känns helt annsorlunda men jag tror inte jag kommer förstå det för än om en vecka eller två.

Äntligen får jag bo tillsammans med min baby. Det är helt obeskrivligt bra.
Jag är väl medveten om att jag säkerligen kommer fälla en tår eller två för att jag saknar dom där hemma, men vem gör inte det när man flyttar hemifrån första gången? Visst är det en helt ny livserfarenhet men alla behöver en mamma som lyssnar och förstår en. Eller ialla fall jag. Men så är min mamma min Gud som jag dyrkar över allt annat också.

Fick vikariat på "omtumlaren" igår i tre veckor också.
Hur många får jobb första dagen de flyttar till ett nytt ställe, som dessutom ligger 65 mil hemifrån?
 Jag hade kanske bara tur, men det kan jag leva med.

Júst nu väntar jag på att min sambo kommer hem från jobbet och kikar runt på piercingsmycken på www.crazy-factory.com.
Dessutom har jag sjukt ont i halsen. Yeah.

POOS.

Om du bara kunde förstå ens lite hur mycket jag älskar dig.
Du är hela min värld. Du kan lita på mig fullt ut och jag finns alltid här för dig.
Du är den människa jag vill dela mitt liv med och om en dag så lever vi tillsammans. Jag är så förväntansfull och glad. Äntligen.

Tack så mycket för en trevlig gårdagskväll, även om ingenting i princip blev som det skulle.

Linda & Jonna hämtade upp mig i Floda och hämtade sedan Anton för att sen köra vidare mot Borlänge. När  vi kommer dit är det inga folk alls. Vilket man kan skylla väldigt mycket på väder och studentfirande i Falun.
Hursomhelst så kom Pontus, Sandra, Elin, Lovisa, André & Lillan.
Vi spelade "jag har aldrig" och sen blev det kallt. Alldeles för kallt men framförallt blött. Vi tänkte först gå in på s2 och titta på "Farbror Fläsk" men helt plötsligt satt vi på en 53:a mot Falun för att fira studenter där.

Först var vi på stan en stund i Falun där Elin, Sandra, Pontus & André blev tagna av polisen.
Tror det var "föräldrar på stan" eller liknande som ringde dom. Precis sekunderna innan hade jag, Maja, Lovisa & Anton tagit steg mot Etage in för att sedan hitta våra studentfirande faluvänner. Ganska svårt men vi hittade dom i alla fall. Dessutom stötte jag på ett av mina kvalsterbarn, Lollo, där inne också. Mycket glad överraskning.
Sandra kom in efter mycket om och men, men sen såg inte jag henne på hela kvällen sen.
Inne på Etage spelade de bajsmusik så Anton & jag drog ut vid halv ett.

Kring ett kom även Fritch ut för att vänta på bussen mot Borlänge.
I Borlänge väntade världens bästa pappa Hjort och jag fick skjuts enda hem. Hur snäll får man egentligen bli? Alla skulle ha en pappa som honom.

Tre i morse var jag hemma.  Lovley. Det blir aldrig som man tänkt sig.

POOS.

Det kändes konstigt att för första gången på väldigt länge inte vakna med världens ångest om jobb i sommar osv.

Igår fick jag nämligen besked om vikariat på LSS i Helsingborg och jag ser verkligen fram mot det, även om jag såklart är nervös. Men det är ju jag alltid ialla fall så.. Ska på intervju och sådant på måndag 15.00 så då vill jag att alla håller tummarna för mig att det går vägen. Mest nervös är jag att hon kommer döma mig för mitt yttre och strunta i hur jag är som person. För som människa måste jag säga att jag är trevlig, öppen, förstående och sånt. EGO BOOST, hell yeah.

Så nu kanske jag har en bitande känsla, men inte alls på samma sätt som innan. En mer positiv känsla. I like it.

Idag är det två dagar tills jag byter hem, ort, miljö.
Ska träffa lite folk från klassen ikväll i Borlänge och dricka och umgås. Kommer nog bli trevligt :)
Imorgon kommer min Pys hit och dessutom har jag min sista spelning med bandet på evighetersevighet. Känns rätt surt även om det vart sådär bra stämning mellan oss ibland :p Ingenting klår sommaren 07 grabbar.

POOS.

Hemma, bara en timme och femton minuter försenad.

Är det inte helt fantastiskt underbart när tåget går sönder  mitt ute i skogen och det enda altenativet är att man måste åka tillbaka till stationen för att sedan byta till en buss?

Ironi till max. Det var inte ett dugg kul faktiskt.

Jag stör mig på att det är ett tjat om att vi förstör våran natur, luft osv och att ett bra val för att minska hotet är att välja kollektivtrafik.
Då tycker jag att saker och ting ska fungera också.
Jag kanske låter som en riktigt gnällkärring, men då kan jag ta på mig det.
Jag syftar mest på den stackars lilla pojk på fem år som skulle vart i Malung kring 22.45, men han kommer nog inte hem för än vid mellan halv tolv-tolv.
Ännu mer synd tycker jag om hans mormor som skulle åka med honom på resan. Ni vet väl själva hur barn är när de måste sitta stilla en längre tid? "Jag vill hem" "När är vi framme?" osv. Tack och lov att det inte var jag.

Och till råga på allt så valde jag såklart att trycka på stopp-knappen nere vid ica istället för att åka hela vägen upp till stationen som är belägen totalt ute i skogen. Ordagrant.

Det är ändå cirka 4-5 kilometer fel för mig så jag tryckte för att få kliva av. Detta uppskattade dock inte Herr Busschaufför, men just då så struntade jag totalt i hans irriterade ton när han frågade "VEM som tryckte på knappen". Jag ville bara hem.

Hela denna resa bara för att jag valde att inte sova över hos GaL.

Som förövrigt har 42.000 olika namn på malteser.

Det känns nu som om det helt klart kunnat vart ett substitut att suttit hemma hos henne i hennes nya, fina lägenhet och kollat på den viktiga matchen mellan Sverige och Maltasamt lyssnat på hennes katt som är i parnings-SM.

Jaja, nu är jag ialla fall hemma. Slutet gott.. Yes, ni fattar.

Nu ska jag bara vänta på att BabyPys ringer.

POOS.

5 månader sedan du försvann.

Tiden går fort men ändå så sakta, som om den frusit till is.

Även om du fortfarande inte gick i våran klass så tänkte jag tanken när vi satt där i aulan på studenten att du kunde ha suttit där med oss. Du kunde gått kvar i klassen. Du kunde stått på flaket med oss. Du kunde delat friheten med oss. Du kunde levt.

När våran mentor Göran läste upp hur många som slutat ur våran klass på gjorde det riktigt ont.

Andrea, My och Simon är de som jag personligen saknade mest kände jag direkt när han läst upp massa namn.

Det som känns ganska jobbigt är att jag vet att jag kan ringa My eller jag kan ringa Andrea för att prata med dom om det är någonting.

Det kan jag inte med Simon. Inte hur gärna jag än vill så skulle det aldrig gå.

Smärtan i själen kommer aldrig lämna mig, men samtidigt så vet jag att det var smärtan du ville bli av med och det var därför du valde den väg du valde.
Jag tänker på dig varje dag och jag hoppas du har det bra vännen.

POOS.