Och så bor man från och med i Skåne då. Känns helt annsorlunda men jag tror inte jag kommer förstå det för än om en vecka eller två.

Äntligen får jag bo tillsammans med min baby. Det är helt obeskrivligt bra.
Jag är väl medveten om att jag säkerligen kommer fälla en tår eller två för att jag saknar dom där hemma, men vem gör inte det när man flyttar hemifrån första gången? Visst är det en helt ny livserfarenhet men alla behöver en mamma som lyssnar och förstår en. Eller ialla fall jag. Men så är min mamma min Gud som jag dyrkar över allt annat också.

Fick vikariat på "omtumlaren" igår i tre veckor också.
Hur många får jobb första dagen de flyttar till ett nytt ställe, som dessutom ligger 65 mil hemifrån?
 Jag hade kanske bara tur, men det kan jag leva med.

Júst nu väntar jag på att min sambo kommer hem från jobbet och kikar runt på piercingsmycken på www.crazy-factory.com.
Dessutom har jag sjukt ont i halsen. Yeah.

POOS.