Bokat tid med Ronny Björn till måndag och ska fixa ledigt till 8-9/4 så jag kan åka ner till Skåne.

Äntligen känns det som om mitt liv fått en vändpunkt. Min vändpunkt är helt och hållet Jonas. Han får mig att vilja göra saker och ingenting ska kunna hindra mig. Tack för att du förgyller mitt liv med lycka och kärlek.

En död mus låg på mitt golv i morse.

RIP Rufus (yeah, det är ett mus-namn)

Roffe fick ta bort den eftersom att jag HATAR när någon/något dör.

Jag har fått ett blåmärke på höftbenet som vägrar försvinna och dessutom så har det fått en förhårdnad under skinnet.

Mamma målar alltid upp allt så stort och sa att hon tror jag håller på att få en propp. Hon tvingar mig att gå till skolläkaren imorgon, så det är väl bara att vara snäll och göra det man blir tillsagd.

Snart ska jag försöka få i mig lite mat men jag har sjukt ont i magen och är bara sugen på godis. I kilo-vis. Undra om man skulle släpa sig ner på ica och hets-äta lite namnam sen?

Ett rum fullt med folk. De sitter och socialiserar med andra, beställer en ny öl och skrattar. En man dansar till musiken som strömmar ut ur högtalarna.

Jag tar en klunk av min cider och ser ut över rummet. Jag disskuterar narkotika med en tjej. Jag tar en klunk till och ser ut över rummet.

Du sitter på en stol i ett hörn och snackar med en gammal vän.

Det lyser om dig och jag känner hur hela kroppen fylls med värme.

Du vänder dig om och ler mot mig. Jag smälter. Hur kan man ha skapat en sådan perfekt och vacker människa?
Du kommer fram till mig, ser in i mina ögon och våra läppar möts.

Tiden stannar och det är bara du och jag i rummet.

Just denna stund vill jag ha - nu. Nu och föralltid.

POOS.

Bomberna faller i Familjen O's stuga.

BANG. BOOM. Kommer det någonsin få ett slut? Knappast. Tyvärr.

Jag går verkligen inte ihop med mami längre. Förr var hon min bästa vän men nu bråkar kontant och allt är (såklart) bara mitt fel. Som om det inte vore nog så tror Roffe på fullaste allvar att jag börjat med droger. Fattar ni?  D R O G E R .

Alla som känner mig vet precis vart jag står när det gäller den saken så jag bara skrattade åt honom. Vad fan tror de om mig egentligen?

Hon ringde upp pappa så nu är han väl inte glad på mig heller..

Fucking lovely.

Fick reda på att jag inte får göra högskoleprovet tillsammans med GaL eller Fritch. Jag ska göra det på en helt annan skola, med helt främmande människor. Hur fan kommer det gå i sådana fall? Tänk om jag får panik och springer därifrån? Jaja, då har jag ialla fall givit det en ärlig chans. Ångest.

Hon tror att det är för att jag ändrat kost-vanor som jag blivit som jag blivit. Att jag börjat med droger. Att jag måste in på psyket.

Varför göra en sådan stor grej av precis ALLT?
Mitt mål är att plugga vidare till socionom och leva resten av mitt liv med världens underbaraste pojke.. Är det för mycket begärt?

Räknar ner dagarna tills jag är i dina armar igen.

<3

POOS.

Hur ofta händer det att man saknar någon så innerligt att man till slut gråter. Det händer inte mig ofta, men det hände igår.

Avståndet spelar ingen som helst roll för varken dig eller mig, men om vi fått bestämma hade vi redan påbörjat ett nytt liv - tillsammans.

För första gången i mitt liv har jag mål. Mål som är uppsatta efter vad jag vill med mitt liv. Jag har hittat någon som jag vill bygga upp en framtid tillsammans med. Denna människa är du.

Jag vill bo tillsammans med dig.

Jag vill resa och se mig om i världen tillsammans med dig.

Jag vill ha en liten knodd tillsammans med dig.

Jag vill vakna upp bredvid din sida för resten av mitt liv.

F a i t h .

POOS.

Jag kan inte ens förklara vilka kramper jag haft i magen idag!

Åt helvete med fucking laktos.

Fick i mig mjölk idag och sen var det kört.

Jag fick lägga mig i ett rum på golvet och krampa. Pontus såg nästan rädd ut ett tag och jag trodde jag var nära döden. Min babyPys ringde mig och då kändes det bättre <3.

Jag har fortfarande ont i magen men jag krampar ialla fall inte längre. Jag hatar det.

Någonting jag däremot absolut inte hatar är att min älskling kommer imorgon natt! Lycka till max. Du finns i varje andetag.

GaL är väl inte lyckligast om jag dissar henne imorgon och skippar Dia Psalma.. Får se hur det blir och sådär.. f'låt ._.

Nu ska jag dammsuga mitt rum, plocka ihop och glo på Prison Break!

Fuck you all and good night!

POOS.

POOS.

Jag fick upp ögonen idag angåeende min relation till mat.

Var på studiebesök på en ÄS- klinik i Mora idag och nu förstår jag.

Min relation till mat är inte vad man kallar "normal".

Jag har en jättesjuk syn på den. Den äcklar mig.

Jag är stolt över mig själv när jag inte äter på två dagar, eller när jag ätit högst en gång under dagen.

Jag känner mig stolt när kroppen skriker efter näring.

Jag kräks ibland upp min mat för att jag får ångest. En skrikande ångest som säger att jag är äcklig, ful, tjock, värdelös.. att jag inte är värd att äta.

  Samtidigt måste ni förstå att jag faktiskt sett det själv och att jag tänker ändra på mig.. eller jag vill ialla fall. Bara man har viljan kan man bestiga berg.

Det finns vissa speciella människor i mitt liv som förklarat för mig att jag är fin och vacker som jag är. Skönhet kommer inifrån.

Jag ska göra någonting åt detta. Man kan inte leva med ångest så fort man äter. Hetsa i sig alldeles för mycket och sedan gråta, skrika och kräkas.

Det är inte något som helst "normalt".

J a g  s k a  f ö r s ö k a  g ö r a   e n  f ö r ä n d r i n g .

POOS.

- 10.8 kilo.

Kan ni ens förstå känslan att jag gått ner nästan allt jag gick upp när jag mådde som värst? När jag tröståt och kräktes? När jag käkade p-piller och bara ville försvinna.

Nu har jag en bit kvar på min långa väg, men jag ska inte ge upp.

Jag tror att någon där uppe sett hur mitt liv vart kaos på senaste.  Någon där uppe har lagt till någonting i mitt liv som kan väga upp det tunga som jag bär på.

Tack sådana fall, för det var precis vad jag behövde.

"Du kommer hit och sen drar vi så långt bort vi kan."

Pojken med de vackra ögonen som snabbt fått en plats här inne.

Tack för att du ringde igår :)

POOS.

Förstår han ens själv hur ont det gör att få höra att man inte bryr sig om hur det är med sin egen mamma?

Han säger att jag skiter i hur hon mår.

Han säger det med äcklande blickar och hat.

Han hatar mig och det vet jag. Vet du en sak? Just nu är det jävligt ömsesidigt just nu.

Åt helvete med dig.

Jag orkar inte vara hemma.

Jag orkar inte se allt som påminner om henne och sköta på dig.

Det är därför jag försöker vara borta så mycket jag på nå vis kan.

Att leva med vetskapen om att mamma ska försvinna är inte lätt.

Det är väl förfan du som är pappan i familjen, eller hur?

Om det är NÅGON som brytt sig om henne är det JAG!

Det är JAG som har hjälpt henne hemma och städat, det är JAG som sett till att det funnits mat på bordet när du kommit hem från jobbet och det är JAG som hållt om henne när hon haft dödsångest.

   Det är JAG som funnits där för henne, precis som HON funnits för mig.
Jag älskar henne över allt annat så du ska fan inte komma här och säga att JAG är den som inte bryr mig. För det gör jag. Mer än du någonsin kommer förstå.

JAG har brytt mig i tolv år. Dudå? Du kommer in nu på slutspurten och leker farsa åt din dotter på tio år som inte ens känner dig.

Hur kan människor tro att jag är så förbannat stark?
Först förlorade jag en av de människor som betytt oerhört mycket för mig och nu är mamma döende.

Det går inte längre. All styrka jag haft under senaste tiden är som bortblåst. Jag vill bara bort. Jag vill åka nägonstans där jag känner mig trygg och där jag får tänka på annat. Bara vara Josse.

POOS.

Tänk dig att drunkna i sig själv.

Känna hur vattnet fylls i dina lungor och känna hur paniken sprider sig i kroppen.

Veta att man är borta från denna jord om några få sekunder och att man inte får se sina barn och barnbarn växa upp.

De sista andetagen och hoppet är det sista som lämnar dig.

Hjälp henne innan det är försent, förfan.

POOS.