Jag klarade inte av att se dig där, liggandes på en brits i kläder som luktar sjukhus.

Du är besviken för att jag inte var med och hälsade på idag.

Förlåt älskade, men jag kunde inte. Se alla gamla, sjuka människor som saknar ben och veta att det kan vara din tur snart.

Jag vill inte se dig där, för du borde inte vara där. Du borde hemma.

Du borde vara frisk. Vi ska ju till England, eller hur?

Jag vill att allt ska vara som när jag var liten.

Innan du vart blind och innan din sjukdom började äta upp dig.

Ingen dödsångest, inga mediciner, inga dialysapparater.

När jag smorde dina fötter så du somnade, när vi bakade bullar och tittade på "Selma & Johanna". Kommer du ihåg?

Du är allt. Min hjälte, min räddare, min förebild.

Du har alltid funnits för mig och nu är det min tur att finnas för dig.

Vi är starka, starka tillsammans.

J a g  ä l s k a r  d i g  ö v e r  a l l t   a n n a t   p å  d e n n a  j o r d  <3

POOS.

ångest ångest ångest ångest ångest.

kan ingen bara pausa mitt liv, jag hinner inte med.

allt som ska göras samlas på hög och jag vill bara kräkas.

jag vill hinna leva, men högen blir bara högre och högre.

magen gör ont och jag bara gråter.

jag får skylla mig själv.

allt är mitt fel och det är faktiskt bara jag som kan ändra på det, men just nu orkar jag inte. det har hänt alldeles för mycket det senaste för att jag ska kunna hålla mig nere på jorden. jag vill bara ligga i sängen tills alla mina problem är lösta.

tankarna susar iväg och jag får panik. gråter. skriker.

hjälp?

jag behöver en person just nu att prata med, men hon är inte här.

kom hem, jag behöver dig som mest nu <3

POOS.

Jag ska inte fira den här konversiella dagen på något vis alls.

Alla hjärtans dag, vilket skämt! amen.

Ni kan kalla mig tråkig, löjlig eller också tro att jag hatar den här dagen för att jag inte har någon pojkvän. fel fel fel.

Jag är bara så förbannat less på alla dessa fula gosedjur med hjärtan på i affären (som förövrigt är jävligt fula), alla människor som måste köpa grejer till varandra för annars blir den parten sur eller möjligtvis sårad.. all denna hysteri under en dag som egentligen inte ens behöver finnas.
Jag skulle vilja köpa en ros till min mamma som kommer hem på permission idag, det är det enda.. tycker ni att jag har dubbelmoral då? HAHA.

Struna i mig vafan. JAG ÄR  T R Å K I G  . amen.

Jag ska idag se Dökött tillsammans med Fritch, Tony och mer folk.
Ska bli riktigt gött!

.. Vad ni än väljer att göra med denna konversiella dag, så hoppas jag den blir bra. <3

POOS.

Hur kan man välja bort sina egna barn?

Strunta i att dom exicterar och leva på sitt liv som vanligt.

Radera ut människor ur ens liv, som om de aldrig funnits.

Är man känslokall, egoist, dum i huvudet, feg eller bara rent utav rädd?

Jag har ställt mig den frågan så många gånger men aldrig riktigt fått något vettigt svar. Det kanske inte finns det heller..?

Vad är egentligen orsaken till att du har fyra barn som du valt att inte ha kontakt med? Jag hör av mig och försöker bygga upp någonting, men samtidigt kan inte jag alltid ta vuxen-rollen i våran relation. Jag är faktiskt den som ska vara barnet, inte du.

Jag orkar inte låtsas att vi känner varandra, för det gör vi inte.
Jag vet i princip ingenting om min egen pappa. Det är fan tragiskt.

   Jag kommer ihåg när jag var liten och flyttade upp till Dalarna.

Alla kom till skolan med båda sina föräldrar, men jag hade bara mamma med.

"Varför har du ingen pappa för?" "Vart är han någonstans?"

Fyfan vad dom orden suttit hårt, och jag som barn kunde inte försvara mig utan gick bara min väg.

Trots allt så spelar det ingen roll hur mycket jag intalar mig själv att jag aldrig någonsin ska prata med dig. Att du är ett svin som inte är värd fyra underbara barn. Inte värd att kalla dig vår far.

Jag kommer alltid älska dig. Alltid se upp till dig och önska att du en enda gång sa att "Jag är stolt över att du är min dotter, Josse. "

"Om jag vore din far skulle jag vara stolt över dig. Det borde han vara för du är fruktansvärt vacker på alla sätt" - Hjorten, underbar vän.

POOS.

Kaos, allt är kaos.

..visst är jag duktig på att dölja det?

Ingen ser, alla är nöjda. Alla utom jag.

Det känns som jag kämpar i motvind.

Det spelar ingen som helst roll hur stark jag är.

När jag nästan kommit till toppen av berget så  blåser det till, och jag faller. Faller med all världens fart och det finns ingen som kan ta mot mig.

Jag behöver någon som behöver mig.

POOS.

..Och det är ju inte varje dag man blir väckt av att en hårdrockare står och plingar på dörren heller. 

Jag som var helt yrvaken förstod knappt någonting och i ärlighetens namn vet jag knappt vad jag sa. Stackars kille!

Fick sms av Pontus nyss också. Lille Qvicker då!

"Du ska få lida för det här! Det är svinkallt och skittråkigt, och det finns inte en jävel från vår klass här."

Hahaha! Men friluftsdagar är inte min grej.

Inte alls, och det borde d u av någon vet!

Kan du förlåta mig?

Nu sitter jag någonstans i Falun, hemma hos Fred och Andreas.

Lyssnar på Cash på repeat och funderar på att ta en morgoncigg.

Fred slutar skolan kring tolv så jag får sitta här och roa mig själv.

wooosh.

"Man föds inte till kvinna, det är någonting man blir" - Simone de Beauvoir

POOS.

Mamma får fortfarande inte komma hem från sjukhuset.

Hon har fått feber tillbaka, orkar kanppt prata och är trött, så trött.

Älskade mamma, kom hem. Vi behöver dig. Jag behöver dig.

Idag diskuterade vi om döden på religionen.

Helt utan förvarning såg jag Simons livlösa kropp på näthinnan, och jag började gråta. Tänkte på stackars mamma, på livet, allt.

Man inser nog inte hur nära döden egentligen är. Den flåsar konstant i nacken och bara väntar på att få ta dig.

Det känns som om allting man pratar om är död. Det känns som alla försvinner eller att någon förlorar någon. Det är så hemskt.

POOS.

Idag skjutsade vi in mamma på sjukhuset, igen.

Det gör så ont att se en sådan underbar människa som alltid ställer upp för andra, sakta men säkert tynar bort till ingenting.

Det gör så ont att se dig ligga i sängen hela dagarna och ha ångest, gråtandes över det orättvisa faktumet att du kanske inte får se din yngsta dotter växa upp, se hur det går för dina tre älskade barnbarn eller hur dina fyra, snart vuxna, barn klarar sig.

Allt jag önskar är att du ska få bli frisk, att se dig skratta från hjärtat, att få se dig sjunga med till "subba,subba" och dansa på bordet.

Att få se hur du är lycklig och öppen för nya erfarenheter.

jag älskar dig mamma, lämna oss inte.

<3

POOS.