Jag är världens största idiot.
Alla gör vi misstag och jag hoppas att du förlåter mig.
Jag tror inte att jag förtjänar någon så bra som dig men du stannar kvar, tar inte avstånd.

Jag älskar dig mest av allt. ALLT-ALLT-ALLT-ALLT-ALLT. Massor. Mest. Över allt annat.

I MINA ÖGON ÄR DU DEN VACKRASTE MÄNNISKAN PÅ DENNA JORD OCH FÅR JAG EN ÖNSKAN SÅ
ÄR DET ATT ALLTID FÅ VARA VID DIN SIDA, min krockskadade superhjälte. <3

Det ska alltid vara du och jag, eller hur?

Du finns i varje andetag.

POOS.

Älskade lillebror, av alla människor så är du abolsut min bästa vän.
Du av alla vet precis allt om mig och det finns ingen som kommer

kunna ta våran speciella relation i från oss. Du fanns där när alla tog avstånd.

När pappa sa att du legat på hjärtintensiven för att du ramlat ihop i köket så

stannade hela min tillvaro.

Varför ringde ingen jävel och berättade det för mig igår för?!

Jag hoppas verkligen inte att det är någonting allvarligt.

Du och jag lillebror. Alltid.

POOS.

Jag är så less på att alltid ha vart den som du inte tror på.

Jag är aldrig tillräckligt bra. Jag gör aldrig någonting som du uppskattar i längden.
Gör jag tio saker rätt och sen ett litet misstag så struntar du i allt det positiva

och pekar ut hur dålig jag är.
Det gör förbannade ont och det känns precis som om du har inställningen till att

jag aldrig någonsin kommer bli bra nog.

Mest av allt är jag förbannat less på alla utskällningar om att jag röker, att du tycker jag är tjock

eller att jag är lat.
Att du kan skylla allt på att du är sjuk och inte menar det du säger.

Det är slut på det. Jag älskar dig och det vet du, men nästa gång du ringer och gråter

för att be om ursäkt för någon elak kommentar ska jag vara likgiltig.
Du får tycka precis vad du vill - jag orkar inte mer.

För du om någon vet att alla dessa små pikarna sårar mig.

DU ska vara min mamma, men just nu är du inte den mamman du brukade vara.

Jag hoppas att du inser vad du gjort fel.

POOS.

Det gör mig så ont att veta att du är så sjuk men att jag inget kan göra.

Det känns nästan som om läkarna ger upp sakta men säkert.

Jag skulle kunna göra vad som helst för att göra dig frisk, hel.

När du ringde och sa att du måste byta din hem-dialys mot blod-dialys

kändes det som att få en smäll rakt i ansiktet.

När vi var på möte med läkare och de sa att du var såpass frisk att du kunde

ha hem-dialys så kändes det som en stor lättnad.

Nu har de bestämt att det inte går eftersom alla mediciner gett dig svamp i magen.

Slangen är nu ute ut din mage och i din hals har de satt i något slags substitut.

Ett subsitut som förhoppningsvis leder till en friskare mamma, farmor och fru

som kommer få leva länge. För det är du verkligen värd, älskade mamma.

Av alla människor som funnits och finns i mitt liv så kommer du

ha den sbsolut största platsen i mitt hjärta.

Var stark - jag tror på dig.

Jag älskar dig.

JAG HATAR MIN MAGE.

Dessutom så missar jag utgången med den helt underbara personalen.

Tjugo i fyra i morse vaknade jag av kramper och fick snällt gå upp, ut ur rummet, in i det andra huset för att sedan vara placerad på toaletten i flera minuter.

Jag är en sådan människa som blir riktigt sjuk när jag väl blir det.

Men kunde jag inte passat på att bli sjuk nästa vecka i stället? Tydligen inte.

De vet att jag krånglat med min mage hela sommaren. Tack Gud för empati.

Kommer bli dum om jag måste stanna hemma utan att få träffa alla dessa underbara människor.

Nu ska jag gå på toa. JIPPI. amen.

POOS.

Det känns verkligen riktigt surt just nu.

Jag har två dagar kvar på mitt jobb och nu kanske min krångliga mage gör att det kanske bara blir en.

Jag får inte behålla någonting jag äter, och den svider i magen.

Vet inte hur länge den krånglat med magkatarrer och kramper, är nästan som man glömmer bort att man har ont.

Allt började i förrgår och har sakta men säkert bara blivit värre men det var först igår på jobbet som det bröt ut.

Kallsvettningar, kramper, illamående osv.

Har varit vaken nu sedan fem ungefär, så jag ska lägga mig och försöka somna igen innan larmet ringer halv sju, och jag håller verkligen tummarna för att det ska kännas bättre.

Jag MÅSTE orka gå till jobb. Håll tummarna för mig.

POOS.

Jag känner mig äcklig.

Äcklig när du inte pussar på mig.

Äcklig när du inte kramar på mig.

Äcklig när du inte tar initiativet till att säga att du älskar mig.

Det känns just nu som att det är fel på mig.

Som om jag är ful, äckligt, fet. FEL.

Det kanske är så?

Jag saknar alla stunder då det var du som började. Allt jag begär är massor av kärlek.

Är det ett för stort krav?

Är jag löjlig?

Hur som helst så är det så jag känner.

Jag är en sådan som behöver känna mig behövd, omtyckt.

Jag älskar dig mer än någonting annat.

Jag vet att du älskar mig, men jag behöver få det bekräftat.

POOS. 

Sex månader firade jag och min baby för precis en vecka sen.

Tänk hur fort tiden går egentligen. Känns som om vi känt varandra i flera år, men samtidigt som om det var igår vi stod i Mora på en parkering i snökaos och kramades för första gången. Märkligt men kittlande underbart.

Jag vill dela mitt liv tillsammans med dig.

Sista veckan på jobb för femte gången på fredag.

Jag får jobb lite för varje gång vilket såklart är kul men också jobbigt när man inte vet från dag till dag riktigt.

Jag inte allls hur det blir ,men allt löser sig, som FEJ brukar säga.

Nästa helg ska jag och Pysen på supercross i Göteborg.

Ser faktiskt fram emot det utan att överdriva.  Åka ensam iväg med Pys och bara chilla i den vackraste staden. Nice. Ja, och cross-biten ser jag faktiskt också fram emot. "Man blir som man umgås" kan jag hålla med om till en del, men vad har man egentligen för val när varenda kotte omkring diskuterar bilar, crossar, osv?

I slutet av september i samband med att LuLu fyller elva år så kommer jag äntligen ha tid att besöka Sveriges absolut vackraste landskap.

Känns som en hel evighet sedan jag var i Dalarna och nu när jag tänker på det så var det tusan tre månader sedan jag tog studenten. Livet går verkligen FORT. Jag ska hinna träffa så många under min vistelse där också. Visst kan jag ärligt säga att det finns vissa som har högre prioritering än andra. Hursomhelst så längtar jag. Massor.

Nu ska jag titta på nyheterna och ta den första cigaretten för dagen.

POOS.