Jag tittade precis på dokumentären "Tonårsliv" som handlar om tre tjejer från Stockholm med olika problematik eller som vart med om motgångar/händelser.

Det är en tjej vid namn Joanna som har haft ÄS i snart sex år, en ung mamma vid namn Monica som har en liten söt dotter på sju månader samt en tjej vid namn Cecilia som har dyslexi och har en frånvarande pappa. I avsnitt nummer fyra i ordningen säger den här Cecilia någonting som fick mig att gråta. Gråta för att jag verkligen förstod hennes situation. Hon sa att:

 "Det är någonting som lever med mig fortfarande. Att jag inte litar på någon, för att om min egen pappa kan svika mig så kan ju alla svika en. För ens förälder är ju någon som alltid ska finnas med och stötta. Om till och med ens förälder kan svika en så kan ju vem som helst göra det".

Det är PRECIS som jag alltid känt.

Att om min egen pappa inte kan visa att han bryr sig om mig eller älskar mig så varför skulle någon annan människa någonsin kunna göra det. En förälder är ju alltid det som man alltid har kvar oavsett vad som händer..

Jag har alltid älskat honom ochkommer alltid göra det men det är förbannat synd att vår relation är sådan som den är.
Ärligt talat så vet jag inte hur det skulle kännas om vi skulle försöka "laga" den.. Samtidigt som jag känner honom, har gener och drag av honom så är vi som främlingar när vi ses. Inte främlingar heller kanske, men jag intar en annan roll då än annars. Jag är inte den Josse där som jag är hemma mot mamma kan jag säga ärligt. I min pappas ögon vill jag vara någon.

Någon speciell och duktig.

Av honom får man faktiskt beröm mellanåt vilket jag istället saknat av min mamma väldigt mycket genom åren. knepigt.

Hursom helst så var det bara det jag ville få ur mig.

Nu ska jag fortsätta kolla.

Vill du också se dokumentären på åtta delar så finns den på www.svt.se och klicka vidare på SVT playtime och sök på "tonårsliv".

Dokumentären finns publicerad på sidan fram till 25 juni, så passa på!

POOS.

Gårdagskvällen blev helt klart lyckad!

Det var bra stämning och banden var grymma. En helt perfekt avslutning på ett kul projektarbete. Creds till Rävsax som kom i tid även fast de fick punka på vägen. "Fem kilometer, kanske sex eller sju men inte alls särskilt lång ifrån Grängesberg."

Kul var det också att min ascoola astakaskpojke även kallad Tobbe fick spela med Dökött på scen. Nice!

Pekka som blev helt frälst i våra special edition kexchoklad tyckte att det var de bästa gage han någonsin fått.

Som om inte detta var nog med lycka så dök min älskade nunna upp, helt oanmäld! Hon var hemligheternas härskare och hade inte berättat innan att hon skulle komma. Helt underbart! Detta resulterade i att jag hade en nattlig gäst hos mig. Jag somnade som en stock. Socialt? Nej.

Min nunna är helt enkelt världens bästa nunna.

Lyckad kväll.

I morse SKULLE jag egentligen haft en lektion i idrott med André men så blev det dock inte.

Vaknade inte av varken larm, sms eller att folk ringt.Inte ett dugg.

Jag sov som en stock oh vaknade utsövd vid elva tiden då vi släpade oss upp ur sängen för att käka frukost.

Har ätit god mat och chillat. Lovely! Min nunna ska flytta in i lägenhet i Falun så hon skulle hem och fixa där. Lycka till!

Idag kommer min älskade krockskadade superhjälte hit! <3

Eller snarare ikväll/natt för att vara mer specifik. Men huvudsaken att jag får vara med honom igen om några timmar. Helt underbart!

Jag vill alltid vara med dig, babyPys.

POOS.