Jag tittade precis på dokumentären "Tonårsliv" som handlar om tre tjejer från Stockholm med olika problematik eller som vart med om motgångar/händelser.

Det är en tjej vid namn Joanna som har haft ÄS i snart sex år, en ung mamma vid namn Monica som har en liten söt dotter på sju månader samt en tjej vid namn Cecilia som har dyslexi och har en frånvarande pappa. I avsnitt nummer fyra i ordningen säger den här Cecilia någonting som fick mig att gråta. Gråta för att jag verkligen förstod hennes situation. Hon sa att:

 "Det är någonting som lever med mig fortfarande. Att jag inte litar på någon, för att om min egen pappa kan svika mig så kan ju alla svika en. För ens förälder är ju någon som alltid ska finnas med och stötta. Om till och med ens förälder kan svika en så kan ju vem som helst göra det".

Det är PRECIS som jag alltid känt.

Att om min egen pappa inte kan visa att han bryr sig om mig eller älskar mig så varför skulle någon annan människa någonsin kunna göra det. En förälder är ju alltid det som man alltid har kvar oavsett vad som händer..

Jag har alltid älskat honom ochkommer alltid göra det men det är förbannat synd att vår relation är sådan som den är.
Ärligt talat så vet jag inte hur det skulle kännas om vi skulle försöka "laga" den.. Samtidigt som jag känner honom, har gener och drag av honom så är vi som främlingar när vi ses. Inte främlingar heller kanske, men jag intar en annan roll då än annars. Jag är inte den Josse där som jag är hemma mot mamma kan jag säga ärligt. I min pappas ögon vill jag vara någon.

Någon speciell och duktig.

Av honom får man faktiskt beröm mellanåt vilket jag istället saknat av min mamma väldigt mycket genom åren. knepigt.

Hursom helst så var det bara det jag ville få ur mig.

Nu ska jag fortsätta kolla.

Vill du också se dokumentären på åtta delar så finns den på www.svt.se och klicka vidare på SVT playtime och sök på "tonårsliv".

Dokumentären finns publicerad på sidan fram till 25 juni, så passa på!

POOS.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det slut med bloggande - även i den här bloggen. Jag har införskaffat mig en riktig dagbok där jag kan skriva precis VAD SOM HELST utan att såra andra. Eller skriva för att få ur all ångest. Vill inte att alla ska behöva tycka synd om mig. Fö...

K a o s . Så jävla mycket kaos.   Å n g e s t . Så jävla mycket ångest.   S j ä l v h a t . Så jävla mycket självhat.     ...

Bio tillsammans med min Pys ikväll är det som är bokat. Jag tror att filmen kommer vara riktigt, riktigt bra. Ska bli skönt att göra någonting med honom. Bara han och jag. Gjorde mina första köttbullar någonsin idag. Var tydligen okej trots att...

Sådär, då är det bestämt att det blir söndag- fredag. Beställt biljetter och pratat med Pysen. Trotsallt så jobbar han hela veckorna ialla fall så det blir inte så mycket tid som försvinner. LuLu blev ialla fall riktigt glad. Jag har pratat med b...

Då var det bestämt att det bär av till Dalarna på söndag :DJag vet precis vilken separationsångest jag kommer ha, för den här gången är det ju inte 1½ dag som när jag var tillS Stockholm, utan kanske 5-6 dagar. Jag kommer längta ihjäl mig :(  M...