Jag läste precis en intervju med Miss Li i "Hänt Extra" # 19.

Där säger hon att hon inte trivs med att bo i Stockholm längre eftersom hon inte tycker att hon själv passar in där pga av allas fördomar och åsikter.

"Jag har känt mig som ett ufo där, alla glor. Folk står och fnittrar bakom ryggen för att man har på sig bohemisk klänning eller inte har fixat frillan rätt."

Jag förstår henne på sätt och vis.

När min lärare med ironi i rösten igår frågade om jag köpt någon studentklänning så vet jag inte hur jag ska reagera riktigt. Men jag höll god min igår och skrattade bort det, som vanligt.

Innerst inne så vill jag slå på honom en smäll.

Förlåt din lille fjant, men du är minst lika medveten om det som jag att det aldrig någonsin skulle ske. Jag är verkligen inte någon tjejig tjej som vill ha vit klänning, klackskor som man får ont i fötterna av, sminkning som tagit flera timmar för att få på plats, blommor och annat skit i håret.

Nej, det är verkligen inte jag. Det är som att prinsessan Victoria skulle färga håret svart och pierca sig i ansiktet. Det är verkligen inte hon, och det kan jag respektera henne för. Kan man inte bara få se ut som man vill?
Jag förraktar inte alla tjejer som vill se ut på det där sättet. Inte alls. Ni får se ut precis som ni vill. Ni får springa nakna om ni vill. Det är eran ensak.

"Smaken är som baken."

1. studenten är ingenting speciellt i mina ögon.

2. jag tänker inte visa mig i sådana kläder inför folk. (nej, inte ens om jag fick en miljon..)

Ah, sådär. Godmorgon förresten!

POOS.