Äntligen så är jag hemma igen. Det är guld värt vill jag lova!

Efter 12½ timme med buss, inräknat med bussbytet på 1½ timme i Stockholm. Nattbuss är verkligen min grej. Ingen sol som steker en till vansinne, alla sitter tyst och läser eller så sover dom. Jag slapp alltså lyssna på den ena fjortisen efter den andra om deras klädproblem eller andra vesäntliga problem som att de inte kunde köpa alkohol av någon slemmig typ på stan eller att de inte har kunnat hitta studentklänning än. Nej, tystnad var det. Tiga är guld.

Stoppet i Stockholm var förresten hur bra som helst eftersom jag hann träffa Patrik igen, vilket inte skett de senaste 1½ året.

Om det är någonting jag uppskattar så är det människor som är på samma nivå som mig och som vet hur jag fungerar. Usch, jag vet hur dålig jag är på att hålla kontakten med folk men det kändes verkligen som om ingen av oss förändrats ett dugg och vi kunde snacka om massor. Äkta vänner är guld.

OM jag hade fått panik hade han förstått mig. Han vet hur jag fungerar. Han vet hur han ska få mig att skratta och glömma saker som är jobbiga.

Tack.

Att sedan kliva av bussen på Knutpunkten 06.15 och mötas av min älskling, få en puss och en kram var mer värt än allt guld och alla rikedomar på denna jord.

Känna hans närvaro, trygghet och kärlek är det bästa som finns.

Ja, jag är nöjd med min tillvaro och jag vill alltid må så här bra.

POOS.