Nu är min krockskadade superhjälte på väg hem till Skåne igen och det känns rent ut sagt riktigt förjävligt. Jag borde sitta där i bilen med honom.

Det känns sjukt jobbigt samtidigt som jag vet att det är så pass kort tid tills jag faktiskt flyttar. Jag längtar verkligen jättemycket till den dagen.

   För några månader sen så hade jag inte ens vågar hoppas på att det skulle sluta så här bra som det gjorde. Den där söndagen i Mora då vi för första gången träffades. Du är allt.

Come on let me hold you touch you feel you
Always
Kiss you taste you all night
Always
Come on let me hold you touch you feel you
Always
Kiss you taste you all night
Always

Tårartårartårartårar.. Jonas, jag älskar dig mer än någonting annat på denna jord. <3

POOS.