Efter fyra dagar i Dalarna så insåg jag sanningen.

Dalarna är inte hemma för mig längre. Jag älskar Dalarna och det är nog världens vackraste plats på jorden.

Magkänslan var inte sådan som jag förväntade mig. Jag trodde jag skylla fyllas av det där lugnet ni vet. "Ah, äntligen hemma." Men så vart det inte. Snarare kände jag det när jag kom hit ner till södern igen.

Antagligen har kroppen ställt in sig på att bo här i Skåne. Vad vet jag?

Hursom helst vill jag tacka polarna som la lite tid på mig när jag var där.

Det var guld värt, jag lovar. Kusin Vitamin, GaL, Fritch, Maja och Lollo.

Ebba Gold sjönk i mina ögon när de inte spelade "vad ska du bli?" Bästa låten och

dom skippar den. Dessutom har de blivit lite för.. mycket. Bra men inte överdrivet.
Kul att träffa familjen också, även om jag nästan i förväg skulle veta hur det skulle bli.
Du bad ialla fall om ursäkt. Oväntat. Jag älskar dig vad som än händer.

Ska ringa till resursen och ansöka om timanställning imorgon.

Håll tummarna.

POOS.