Väldigt många frågar mig vad jag möjligvis kan få ut av att arbeta med handikappade människor.

I mina öron låter det som ett skämt, en fråga med en stor skopa ironi.

Men icke sa nicke. Dessa personer är verkligen allvarliga. Jag anser att dessa personer är sorliga sådana.
Många frågar mig också om jag inte tycker att det är jobbigt att veta att de aldrig kommer kunna prata, gå eller vara på en "normal" utveckligsnivå.
Till en början tyckte jag såklart det men man får se det från deras synvinkel. De vet inget annat eftersom deras liv alltid vart så som det är.
De tycker inte själva tycker synd om sig själva så varför ska man göra det själv?

För det första växer man enormt mycket i sig själv.

Man känner att man hjälper en utsatt människa till att de ska kunna få en bättre tillvaro.

Man får så många skratt

Dessa människor har världens underbaraste personligheter.

De dömer ingen efter utseende

De uppskattar att man finns till.

När de ler så blir man alldeles varm i själen

Då vet man att man fått deras dag att vara värld att leva.

Handikappade människor är de människor med världens absolut vackraste själar. De har en helt oslagbar karisma som skiner även när tillvaron ser ut som värst.

Karma som är värt så mycket mer än pengar.

POOS.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det slut med bloggande - även i den här bloggen. Jag har införskaffat mig en riktig dagbok där jag kan skriva precis VAD SOM HELST utan att såra andra. Eller skriva för att få ur all ångest. Vill inte att alla ska behöva tycka synd om mig. Fö...

K a o s . Så jävla mycket kaos.   Å n g e s t . Så jävla mycket ångest.   S j ä l v h a t . Så jävla mycket självhat.     ...

Bio tillsammans med min Pys ikväll är det som är bokat. Jag tror att filmen kommer vara riktigt, riktigt bra. Ska bli skönt att göra någonting med honom. Bara han och jag. Gjorde mina första köttbullar någonsin idag. Var tydligen okej trots att...

Sådär, då är det bestämt att det blir söndag- fredag. Beställt biljetter och pratat med Pysen. Trotsallt så jobbar han hela veckorna ialla fall så det blir inte så mycket tid som försvinner. LuLu blev ialla fall riktigt glad. Jag har pratat med b...

Då var det bestämt att det bär av till Dalarna på söndag :DJag vet precis vilken separationsångest jag kommer ha, för den här gången är det ju inte 1½ dag som när jag var tillS Stockholm, utan kanske 5-6 dagar. Jag kommer längta ihjäl mig :(  M...