Jag känner mig äcklig.

Äcklig när du inte pussar på mig.

Äcklig när du inte kramar på mig.

Äcklig när du inte tar initiativet till att säga att du älskar mig.

Det känns just nu som att det är fel på mig.

Som om jag är ful, äckligt, fet. FEL.

Det kanske är så?

Jag saknar alla stunder då det var du som började. Allt jag begär är massor av kärlek.

Är det ett för stort krav?

Är jag löjlig?

Hur som helst så är det så jag känner.

Jag är en sådan som behöver känna mig behövd, omtyckt.

Jag älskar dig mer än någonting annat.

Jag vet att du älskar mig, men jag behöver få det bekräftat.

POOS.