Hur kan man välja bort sina egna barn?

Strunta i att dom exicterar och leva på sitt liv som vanligt.

Radera ut människor ur ens liv, som om de aldrig funnits.

Är man känslokall, egoist, dum i huvudet, feg eller bara rent utav rädd?

Jag har ställt mig den frågan så många gånger men aldrig riktigt fått något vettigt svar. Det kanske inte finns det heller..?

Vad är egentligen orsaken till att du har fyra barn som du valt att inte ha kontakt med? Jag hör av mig och försöker bygga upp någonting, men samtidigt kan inte jag alltid ta vuxen-rollen i våran relation. Jag är faktiskt den som ska vara barnet, inte du.

Jag orkar inte låtsas att vi känner varandra, för det gör vi inte.
Jag vet i princip ingenting om min egen pappa. Det är fan tragiskt.

   Jag kommer ihåg när jag var liten och flyttade upp till Dalarna.

Alla kom till skolan med båda sina föräldrar, men jag hade bara mamma med.

"Varför har du ingen pappa för?" "Vart är han någonstans?"

Fyfan vad dom orden suttit hårt, och jag som barn kunde inte försvara mig utan gick bara min väg.

Trots allt så spelar det ingen roll hur mycket jag intalar mig själv att jag aldrig någonsin ska prata med dig. Att du är ett svin som inte är värd fyra underbara barn. Inte värd att kalla dig vår far.

Jag kommer alltid älska dig. Alltid se upp till dig och önska att du en enda gång sa att "Jag är stolt över att du är min dotter, Josse. "

"Om jag vore din far skulle jag vara stolt över dig. Det borde han vara för du är fruktansvärt vacker på alla sätt" - Hjorten, underbar vän.

POOS.