Idag är det precis en månad sedan du valde att ta en annan väg.

En månad sen du försvann från denna värld.
En månad i total saknad.

Det spelar ingen roll hur många år,dagar,timmar,minuter, sekunder det går.. vi kommer sakna dig precis lika mycket i alla fall.

Jag minns när du sa att Johnny Cash måste vart den absolut coolaste snubben som funnits, tätt efter Hugh Heffner.
Jag minns hur mycket jag skrattade åt dig och din tokighet.
Jag saknar skratten,skämten, diskussionerna, musiken, rökandet, knuffandet, basspelandet, ironin.. allt.
   men mest av allt så saknar jag såklart - dig.

Tack för alla minnen, älskade vännen.

POOS.

Mamma får fortfarande inte komma hem från sjukhuset.

Hon har fått feber tillbaka, orkar kanppt prata och är trött, så trött.

Älskade mamma, kom hem. Vi behöver dig. Jag behöver dig.

Idag diskuterade vi om döden på religionen.

Helt utan förvarning såg jag Simons livlösa kropp på näthinnan, och jag började gråta. Tänkte på stackars mamma, på livet, allt.

Man inser nog inte hur nära döden egentligen är. Den flåsar konstant i nacken och bara väntar på att få ta dig.

Det känns som om allting man pratar om är död. Det känns som alla försvinner eller att någon förlorar någon. Det är så hemskt.

POOS.