Älskade vännen, din begravning var så vacker, så berörande och så perfekt.

Alla dessa människor som var där, bara för din skull.

Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka eller beskriva min saknad till dig eller ännu mindre kunna förstå den smärtsamma sanningen att jag aldrig någonsin kommer träffa dig.

Att se alla se dina vänner bära ut dig ur kyrkan, samtidigt som de spelades "paradise city" ur högtalarna var så fint, så fridfullt. 

"Alla riktiga män bär tatueringar" - Simon "Sid" Lindvall
2/2 1990 - 9/1 2009

POOS.

Jag tänker alldeles för mycket.

Jag tänker på dig som ska begravas på fredag.

Grävas ner i jorden. På riktigt. Alla människor som kommer gråta. Alla dessa människor som älskar dig och som saknar dig.

Det är så ofattbart men ändå så hjärtskärande. Jag har verkligen försökt att förtränga all sorg för att ens komma iväg till skolan, träffa människor, allt. Vissa dagar har jag klarat det, andra inte.

Livet stannar inte bara upp, trots att tiden borde ha fryst precis innan du försvann in i den djupaste sömnen av alla. Livet rullar på, trots att du inte är med, rent fysiskt i alla fall. Jag vet nog att du där uppe, ser ner på oss.

Vännen, kom tillbaka. <3

Sid & PUSSY föralltid.

POOS.